Lina

Det känns lite lustigt att man sak behöva censurera sin inlägg. Eller behöva och behöva. Men fler och fler av mina läsare börjar krypa ut och ge sig till känna. Det är lite läskigt. Innan visste jag ju bara att ni var en drös där ute nån stans och att endel av er lämnade en kommentar då och då. Då kännde jag mig fri att skriva av mig, om vad som helst och inte behöva tänka innan. Men det känns ju inte så lyckat att skriva ett inlägg om något man stör sig på hos en viss människa och sen veta att den läser det och faktiskt lär förstå att det handlar om dem även om jag försöker vara diskret... Även om personen säkert läste innan jag visste att den gjorde det.. Men det man inte vet har man inte ont av. Nu t.ex. är jag så fruktansvärt förvirrad. Men "vågar" inte skriva om min oro här med risk för att göra anledningen till den värre. Det är frustrerande... Förr ventilerade jag mina tankar genom att skriva musik men nu skriver jag här.. Fast jag har ju alltid skrivit väldigt personligt här så börjar jag bli lite rädd  för konsekvenserna... Men det finns så mycket som jag inte förstår.. Men nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon SKA jag städa. Helgen är fullt planerad med både det ena och det andra.

Jag lovar här och nu att jag ska sluta tänka så mycket! Ta dagen som den kommer och verkligen känna att jag lever.