Att tro eller inte tro?
Okej, efter att Robin bad mig läsa ett inlägg på hans blogg så uppstod en diskussion. Som fick mig att börja fundera vidare.
Vi diskuterade att ha en egen relation till Gud. För att få kalla sig kristen måste man det enligt honom. Ja, det kan jag hålla med om. Men för den delens skull behövs det inte så mycket. Man behöver inte vara oskuld, nykterist eller göra en massa goda gärningar. Även om det självklart inte är något fel på att vara något av det. Men det räcker med ett kort och gott ja. Nästan iaf. Det krävs en enkel bön, några ord för dig själv. Han lyssnar och finns med dig. Man är inte mer kristen för att man är uppfostrad till det, snarare tvärt om skulle jag vilja säga. Om du senare i ditt liv själv valt att ta steget borde det väl vara mer betydelsefullt? Men så är det inte heller. Ingen är mer värd än någon annan. Vare sig du levt ett "rättroget" liv eller haft en massa trubbel. Den dan du tar till dig Jesus blir allt som nollställt, men du måste välja att säga ja.
Och att man inte skulle få tolka bibeln är trams! Om man ska tro ordagrant på vartenda ord i bibeln gör det en till fundamentalist. Och det behöver man verkligen inte va för att få kalla sig kristen! Bibeln är det viktigaste redskapet för att skapa en relation till Gud, men att man inte skulle få tolka den är ju löjligt! Varje relation är unik och ska ju vara det. Hur skulle det gå till om alla var tvungna att läsa bibeln bokstavligen? Hur ska man då kunna ha en egen relation till Gud? I dagens samhälle är det omöjligt att inte tolka. Så länge vi kan läsa så tolkar vi. Vill vi inte ha tolkningar får vi bränna alla biblar som finns och bara ha biblar på latin. Och vipps så är vi tillbaka på stenåldern. Ni märker att jag blir lite upprörd va? Hur som helst så har jag tappat tråden nu och slutar innan jag bara svamlar.
Rätta mig gärna om jag har fel (och då menar jag att Emelie, Julia, Benne & Vickan har rätt att slå mig om jag sagt nått dumt.) men det är iaf mina åsikter. Mina tolkningar. Det kan ingen ta ifrån mig!
